skratz

Uppsala avklarad.
2:a veckan kom och gick.
Ord tog nya dimensioner.
"Lealös" ska utan tvivel sägas på bred skånska.
Nu är jag tillbaka till mitt. Mina ambulanser. Mina kollegor.
Mina fantastiska medmänniskor i Stockholms län - som skjuter och hugger varann. Som tappat livslusten och försöker göra slut på det. Som brinner inne. Som smäller bilar. Som får blödningar både här och där. Som får hjärtstopp.
Som går åt.
Som jag saknat er.

Jag kom hem. Och du kom hem.
Jag tycker att vi stannar här.
Och gör nånting bra.

Michael Moore i all ära, men hösten och vinterns viktigaste film är ändå "The Cove". Taiji i Japan verkar hylla delfiner och valar. Byn är full av delfinstatyer, målningar som talar om hur mycket man älskar djuret - men verkligheten är en helt annan. I en vik avstängd för allmänheten och omgiven av taggtråd och varnande skyltar, förekommer varje år en masslakt av delfiner.
Ett team riskerar sina liv för att visa världen att detta förekommer.
"The Cove" har sverigepremiär på Stockholms Filmfestival.
Se den.

Lasse gjorde Stockholm.
T fyllde 40.
Melissa väntar.
Kanske Lasse en gång till.
Höstkvällar i en biografsalong.
Promenader bland löven.
Kvällar på främmande mark.
Med dig.

Sveriges kommuner och landsting borde skämmas som vill säga upp avtalet som skulle innebära 2% löneökning för landets sjuksköterskor nästa år.
Jag hade inte protesterat högljutt om det hade handlat om en yrkesgrupp som redan hade en lön som stod i relation till arbetsuppgifterna, men det handlar om en grupp som är underbetald. En grupp där ordet "underbetald" känns som att ta i - i underkant.
Man är inte bara underbetald. Man är också oftast underbemannade.
Sjuksköterskor räddar liv.
De flesta sjuksköterskor gör mer för andra människor under ett arbetspass än vad många av oss hinner göra under en hel livstid.
Många av dom har en arbetsmiljö där dom måste handskas med och hjälpa människor som hotar och är våldsamma. Etylerade. Drogpåverkade. Otacksamma. Arga.
Och deras anhöriga.
De flesta sjuksköterskor jag känner sliter häcken av sig för vårt välbefinnande. De offrar sin egen hälsa för oss. Ibland sätts deras egna liv på spel för att rädda andras.
Dom arbetar ofta under näst intill omänskliga förutsättningar.
Och SKL är nu beredda att beröva denna yrkesgrupp en tvåprocentig löneökning.
Det är pinsamt.
Sjuksköterskor är hjältar och dom behandlas som skit.

Jag kan sakna värmen.
Jag kan sakna hud.
Någon annans hud.
Beröring.
Jag kan sakna en röst, annan än min egen.
Ett skratt.
Dofter som inte bor här.
Det är tomt emellanåt.
Men jag skulle inte byta ensamheten mot det som varit.
Aldrig.
Jag tänker aldrig finna mig i nånting liknande igen.

Det läker bra.
Dom tittar till det emellanåt på jobbet.
Ser bra ut tydligen.
Det är inte ens blått.
Stripsen sitter.
På onsdag ska Riggan ta stygnen.

Gårdagen kom med en dålig nyhet.
Det kommer röra om.
Känns lite ovisst även om jag tydligen ska sitta säkert.
Vad nu det innebär.

Och vart är du när jag behöver dig?

På tal om sjuksköterskor;
Showtime har gjort det igen!
Första säsongen av nya favoriten 'Nurse Jackie' är på väg till min brevlåda.
Om det håller i sig så kommer hon växa till en större antihjälte än Dexter.
Helt klart redan nu större än Dr. Gergory House. 

Rån med skottskador som följd. Tarmar som hänger ut ur ett operationssår. En man som ser röda gorillor. Slagsmål med tillhyggen.
En helt vanlig tisdagkväll i länet.

Igår fick jag höra att det pratas om mig. Där ute.
Man säger att jag är så jäkla trevlig och bra och att man ska hålla sig väl med mig.
Jag säger heja mindre klyftor mellan "vi" och "dom". Och fine by me om jag kan minska dom.

Har ni sett det här lilla inslaget som väckt uppståndelse?
Man kan ju undra vart SVT hittar allt folk!

Det ringde nyss på dörren... Två kvinnor stod utanför. Två kvinnor från Jehovas Vittnen.
Och jag är så ledsen att jag måste gå och lägga mig och sova inför nattpassen, för det var som upplagt för årets diskussion i mitt kök! Det hade gjort mig gott. Det hade rensat lite.
Istället var jag tvungen att säga att "med tanke på att jag är homosexuell så har vi säkert massor att prata om, men jag kommer aldrig dela era åsikter och jag har inte heller tid att lyssna på dom just nu".

Du frågade mig om jag var nöjd.
Det startade en väldig tankeverksamhet.
Är det så här det ska vara nu?
Är det det här jag förtjänar?
Det kanske inte blir mer än så här.
Eller är det bara början för mig också?
Kanske är vi bara dårar som låter oss luras. Som låter oss tro.
Tro på luftslott.
Men jag tror på mitt. Jag vill tro på mitt.

När dom gått så kom jag på att jag borde ha frågat vad det är dom egentligen bevittnat. För det har jag alltid undrat.

aftonbladet.se skrev igår om Anneli som drabbades av en psykos.
Hon åkte runt till kyrkogårdar och pratade med döda.
Hon försökte flyga på en kvast utanför polishuset.
Hon galopperade in på psyket och började äta på en blomma, i tron om att hon var en häst.
Det är så sjukt komiskt och tragiskt på samma gång.
Måtte det aldrig slå över så.
Måtte jag aldrig sluta så.

Och du, jag menade inte att jag vill att du ska sluta.
Jag menar bara att du inte måste.
Du har ingen skyldighet. Jag begär inte eller förutsätter.
Du är fri nu.
Men jag är här. Om du vill.
Utan att äga eller styra eller hindra.
Utan krav.
Utan bara för att vi båda vill.

Den är borta nu.
Min leverfläck på ryggen som jag i 10 år fått höra att jag borde kolla upp.
Jag kollade upp den, fick höra att den inte såg farlig ut men bestämde mig för att den skulle väck i alla fall (det blir ju mer yta att tatuera på då).
Idag la jag mig på en brits på vårdcentralen och Dr Långstrump och Syster Strippa började operation 'leverfläck elimination'. 
Dr Långstrump undrade hur jag kunde vara nervös när jag hade så många tatueringar.
Dr Långstrump skrattade åt mig och vände sig till Syster Strippa och berättade vad jag jobbar med, när jag sa att jag inte gillade sjukhusmiljöer.
Dr Långstrump gjorde sen sitt yttersta för att få mig att tuppa av genom att berätta vad hon gjorde "Nu skär jag tunna tunna skivor av huden här.."
När fläcken var bortskuren så fick jag välja mellan ett klistermärke på Bamse, eller att få se Syster Strippas tatuering på magen.
Jag valde tatueringen.

Malmö FF är i så sjukt bra form! Dom kommer spela hem guldet åt AIK ikväll.

Är det nåt nytt man börjat med inom sjukvården undrar jag - klistermärke eller en liten stripp?
En liten vuxenvariant?
Jag ska dit om några veckor och ta sista Twinrixdosen. Lär väl få svar då.
Stygnen får nån fin liten syster på jobbet ta.

Jag fick se en bonustatuering också. På en annan mage. En stor mage.
Du är så fin M. Var nu rädd om dig. Om er!

Och du, håll ut!
Det börjar snart.
Snart är allt ditt. Allt det vackra.
Allt det du nånsin drömt om.
Allt är ett steg närmare.

Sverige missar VM i Sydafrika 2010. Det blir det första mästerskapet under 2000-talet där Sverige inte är med.
Det är INTE första gången vi missar ett mästerskap.
Det är INTE sista gången vi missar ett mästerskap.
Det är INTE jordens undergång.
Men det är förbannat tråkigt.
Senast vi missade ett VM var 1998.
Senast vi missade ett EM var 1996 - bara 2 år efter VM-bronset.
Men just att vi tog det där VM-bronset 1994 - det är som att det är det enda vi minns.
Som att vi lever på det fortfarande.

En lång vecka väntar.
På alla sätt.
Det kommer bli tomt nu. Några veckor.
Jag har blivit bortskämd.

Nu byter vi förbundskapten. Oavsett vem det blir så kommer det nog bli bättre än de sista åren med Lagerbäck.
Ja, om vi utesluter Dennerby då. Men det gör vi ju förstås.
Grip säger att Han nog är intresserad.
Men Svennis kommer nog tyvärr inte ens få frågan - av samma anledning som svensk fotboll aldrig frågat Sundhage om damlandslaget.
Vad anledningen är vet jag dock inte. Det övergår mitt förstånd.

Det är bokat! 15 December, A995.
Jag tycker om att vara där ute.

Jag missade matchen på Parken i helgen, men jag kan inte påstå att jag är speciellt ledsen över det. Så här i efterhand.

Jag tror att vintern blir bra.
Om bara Oktober ville ta slut nån gång.

Efter kvalmatchen mot Danmark gjorde Henke klart att det är över för hans del nu.
Igen.

Och kom ihåg... att jag är en av dom sista du behöver imponera på.
 

hur tänkte jag nu då...?: Thailand i januari. Jag kommer få gå MYCKET på gatan om jag ska ha råd med det.

klipp: Anna Blomberg gör Svenska Hollywoodfruar

jag hade SÅ GÄRNA velat vara där: När M sa "fi**a" istället för "sitta" på kanal 73!

tips till allmänheten: Takt och tajming, mina damer. Takt och tajming.

kör så det ryker: Lägenheten! Håller tummarna.

kommun: A30

äntligen: Lasses avgång.